Utvecklingsbedömningen blev klar i måndags.

Jag och maken funderade länge på söndag kväll - vad är ett bra resultat på en utvecklingsbedömning/intelligenstest?

På måndagen fick vi svaret. Jonathan uppfyller inte kriteriet för lindrig utvecklingsstörning. Han har det de kallar för ojämn begåvningsprofil. Han har stora svårigheter gällande främst arbetsminne och språk/tal/kommunikation. Däremot ligger han två år före sin ålder (som en 9-åring) gällande logik/visuellt och icke-verbala test. T.ex lägga mönster rätt, att lista ut nästa i en serie av bilder var han fantastisk duktig på. Pröva själva här: http://www.mensa.se/provtest

Psykologen lämnade också en rekommendation om att han bör gå i normal skola, förutsatt att det fungerar. Undervisningen bör vara mer visuell. Vi bad att de skulle ha ett möte med nya lärarinnan till första klass för att berätta om detta och hur han fungerar. Gärna med praktiska exempel... Troligtvis blir det inte med den här psykologen utan med L som vi har i vårt team. Hon känner ju Jonathan väl så det blir jättebra!

Vi är, som ni förstår, glada över att det vi ser hos Jonathan, kunde han också visa. Det finns så mycket mer i hans lilla huvud än vad han får ut. Nu kan vi också hävda hans plats i normal skola på ett bättre sätt. I slutändan är det dock hur Jonathan mår som är det viktiga. Jag är ju inte säker på att den skola han går i klarar av den utmaningen. De är ibland ganska traditionella i sina värderingar och av andra föräldrar med barn med särskilda behov så har flera lärare inte lyckats möta dem bra. En av dem kommer t.o.m att flytta sitt barn därifrån till en friskola pga det. Dessutom har man tendenser till mobbing på skolan, och jag vet inte vad de gör åt det. Jonathan har idag fantastiska lärare och, som jag sagt så många gånger, den bästa resurspersonen man kan få! Som dessutom fått en bra utbildning i.o.m IBT-träningen!

Jag hade också ett intressant möte med logopeden, men det får jag skriva om någon annan kväll.

Kram alla

Anna

Förra veckan var jag på en jättebra föreläsning med Lotta Abrahamsson. Det gav otroligt mycket, bra praktiska redskap och framför allt en insikt i hur mitt barn (era barn med funktionshinder) kan ha det. Lotta har själv diagnoser och berättade mycket från hennes uppväxt och hur hon uppfattade och fortfarande uppfattar världen. Mer om henne kan ni hitta här:

http://lotta-abrahamsson.blogspot.com/2010/10/forfattare-lotta-abrahamsson-tank-om.html

En bra låt från föreläsningen:

http://www.youtube.com/watch?v=SorNHk5DRck

Salem al Fakir "This is who I am"

Jag har precis beställt hennes bok via ett studentförlag och jag har kontaktat henne på Hjärtefrågor NPF på Facebook. Det är en sluten grupp för oss som har anhöriga med funktionshinder. Jättebra grupp, verkligen! Jag skulle gärna vlja veta mer om SET-metoden som hon pratade i förbifarten om på föreläsningen.

Om hon kommer till er stad (kika här: http://www.medalgon.se/tema/224-adhdas-hjalp-hur-gor-man-tank-om/2786/) så kan jag rekommendera att ni går. Det är en annorlunda föreläsning och jag älskar praktiska användbara metoder...

Kram

Anna

Det har hänt mycket på en vecka!!

I tisdags var vi hos logopeden och hon såg framsteg. Vi skulle fortsätta jobba med salta pinnar ;-))

Vi har haft stormöte med rektor, habiliteringen, specialpedagoger, skolsköterskan och resurs samt förskoleklasslärare. Habiliteringens personal hade ett sätt att berätta om autism och intensivträningen som gör mig varm om hjärtat. Speciellt för andra som inte förstår funktionshindret särdeles väl. Vad som kom fram på mötet? Nja, inte så mycket egentligen. Det bekräftade mina misstankar att vi kan få det tufft framöver, speciellt i en atmosfär som inte är så kunnig... Tror jag stannar diskussionen om det där och för den på mer adekvata ställen :-) .

Något som var positivt var att förskoleklassläraren berättade att Jonathan klarar av skolarbetet, men behöver hjälp med instruktioner. När resursen var sjuk en dag förra veckan så hade det gått jättebra. Därutöver har vi fått tider för utvecklingsbedömning, som jag både ser fram emot och bävar för. Vi har ingen anledning att tro att Jonathan är lågt begåvad, inte när man ser exempelvis vad han bygger i Roller Coaster Tycoon. Just nu håller han på med ett bad i två sektioner med en bilbana runt om den ena. Så fint och så smart uppbyggt. Jag blir så stolt och varm i hjärtat när jag ser hans begåvning.

På fritiden har det också hänt mycket. En kväll den här veckan stormade trumlärarinnan in och tog Jonathan med på en resa. Jag var ju väldigt skeptisk innan, och jag är i någon mån fortfarande skeptisk. Men hon var övertygande och lyckades få med sig Jonathan, och så länge han är med och tycker det är roligt så - är vi med också... Saknar R fortfarande, och det berättade trumlärarinnan att hon gör också - jättemycket. Ska höra med henne om vi kan få filma en lektion   

När vi åkte hem från logopeden i tisdags så pekade Jonathan mot ett stort tegelhus, och han har pekat på det förut men jag har aldrig förstått vad han menar. Nu kunde han förklara bättre - röda skyltar, mini-röris, till musik. Han ville till Friskis och Svettis och göra mini-röris - som de gjorde på dagis (förskolan). Så i morse klädde vi på oss och åkte till familjegympa. Med 30-40 barn och deras föräldrar så hängde han med på alla moment. Inte fullt ut på alla men han försökte verkligen!!! Och utan något - som ett vanligt barn!! Jag är fascinerad och lycklig. Det verkade inte vara några som helst problem. Jag lär veta om han gillade det eller inte nästa gång vi ska dit. Vill han åka så gillade han det och annars inte. Jag tyckte det var jättekul och fick ju motion på kuppen! Kan vi komma iväg dit varje lördag så är jag glad - mer motion (och lägre vikt) för mig :-))

Kram alla

Anna

När jag kom och hämtade Jonathan på Fritids idag, så sprang han iväg istället för den stora kramen och hej! Med sig hade han ett hopviket papper där han hade skrivit:

Inuti fanns en teckning som han hade gjort:

Jag har inte vågat fråga vad det är på bilden men jag tror det är ett skepp, ett drakskepp.... Om någon annan har någon gissning så lämna gärna ett svar i kommentarerna :-))

Min son, som inte kunde hålla en penna med penngrepp för 1,5 år sedan, skriver och ritar. I helgen ville han köpa ett målarset med Blixten och Bilar från filmen med samma namn. Jag frågade honom två gånger och förklarade att det var sånt man skulle rita och måla och göra färger med. Han nickade bestämt och jag köpte denna (mycket prisvärda leksak på Rusta - nedsatt till 75 kr):

   Och Jonathan målade:   

Och fortsatte måla:

Ni förstår säkert att mitt mammahjärta smälte den här dagen och den här helgen. Det är helt underbart såsom han utvecklats och som han kan idag. Jag gläds så över den utveckling han har just nu - ingenting känns omöjligt.

I bakgrunden hör jag honom nu, instruera pappa om hur de ska gå i Indiana Jones Lego-spelet som de spelar tillsammans. "Vi måste gå häråt hörru!" och "Bra pappa!" Jag är såååå glad och lycklig över så mycket gällande honom!

Nu kommer vi till slut att få gå på trumlektioner igen, men inte med hans härliga lärare utan en annan - tyvärr... Jag är så skeptisk - det har gått så bra med R och jag kan inte se hur detta skulle gå bra. Den person som ringde idag lät så stressad på telefon och jag var tvungen att fråga om hon jobbat med barn med autism förut. Hade SÅÅÅ hoppats på att situationen löst sig med R, och det är med saknad vi tyvärr måste se henne gå. Ni får hålla tummarna att den här lärarinnan är bra - annars hoppar jag nog på FMT-tåget illa kvickt...

På torsdag har vi stormöte med alla från skola etc. Håll tummarna!

Kram på er alla

från

Anna

I tisdags var det dags att jobba efter 5-6 dagars julledighet. Jag hade innan jullovet försökt att synka mina ledighetsdagar med resursens, men tydligen hade det inte fungerat riktigt, för på  tisdagen när jag kom och skulle lämna Jonathan så var  han inte där... Tack och lov var ju en av de erfarna fritidslärarna där (som också delvis var resurs för ett barn i skolan) så det kändes rätt Ok.

När jag kom på eftermiddagen och skulle hämta Jonathan så var det en vikarie där. Jag frågade hur det hade gått under dagen, och hon svarade att det gått bra fast han hade ju inte ätit så mycket. Jaha, sa jag, kommer inte hans specialmat under mellandagarna? Det vet jag inte, svarade hon, men vi var uppe på kyrkans fritids och så fick de göra egna pizzor, fast Jonathan ville inte äta.

Alltså hade de inte kollat om hans specialmat kommit och gått in i matsalen och ätit den med honom efter att de kommit dit efteråt... Vilket man kanske kunde ha gjort... Eller?!

Igår träffade jag en god vän som kom över och fikade en stund. Tråkiga omständigheter där hennes man blivit ordentligt dålig under juldagen...

Hon berättade för mig att under den veckan när resursen varit sjuk sist (och jag under den veckan sydde fast handskarna i gummiband, efter att ha hämtat Jonathan andra dagen utan vantar/handskar i vintervädret - personalen sa att de inte hittat några vantar eller handskar trots att jag lagt dit TRE par av varje) hade mött Jonathan springandes till skolan i bara t-shirt och med blött hår.

Den här tisdagen misstänker jag att Jonathan bara haft t-shirten under jackan när de gått ut, eftersom samma röda hud, som under den veckan när han var utan handskar ute, uppstått på armarna...

DET FUNGERAR INTE UTAN VIKARIE NÄR RESURSEN ÄR SJUK!

Om inte de basala behoven fungerar - som mat och kläder - hur är då resten? Är det någon som ser min son överhuvudtaget när resursen är borta?? Jag vet inte om jag vill veta hur illa det är när han är borta, Jonathans resurs... Jag försöker att hålla mig från att ta upp det här med rektorn direkt på måndag, utan vänta till det stora samverkansmötet i början av februari, när specialpedagogen och folk från habiliteringen är med. Tror att det har bättre verkan då...

Till ett annat ämne - talsyntes

I mitten av januari ska vi få prova ut talsyntesprogram till Jonathan. Skönt att få det - vill ju gärna att han ska fortsätta nu när han verkar tycka att det är kul att skriva på datorn. Att han dessutom kan höra det han skriver tror jag förbättrar hans inlärning - bara en teori - men kan kanske fungera...

I övrigt gläds jag åt orden från Jonathans avlösare (LSS), som tycker Jonathan är så söt, glad och social. Hon är så gullig, hans avlösare. Man kan verkligen inte önska sig bättre!

Kram på er alla

Anna